Jag lyssnar på mina kompisar men de lyssnar inte på mig. De berättar att de glömt en mattebok, Jag att jag glömt alla. De "skämtar" att de inte bryr sig. Jag prata om alla deras problem hela tiden på chattar me dem. Vi har aldrig ens pratat om mina. Om de ens vet om dem. Vissa grejer som hände var stora. De klämrar sig fasst vid en person och ber lärarn att få sitta bredvid den. När de inte får sp frågar de om de kan få ändå. Fast jag sitter på bordet framför ensam. Ensam. De är jag bra på. Jag vill inte bli vald som andra av dem. Vem som helst förutom dem. De är ju de enda som ibland väljer mig först. Sånt mår jag bra av. Den egoistiska jäveln som jag är. Jag behöver en perfekt kompis. Fast de kompisar jag har är bra. Fantastiska. Perfekta. Men de gör ibland saker som sårar. Men de är perfekta. Det är jag som såras. Det ör mitt fel. För jag ör den som blir ledsen. Det är tvingar mig inte att bli ledsen. Jag saknar mina gamla vänner. Spg några videofyme videor som de gjort. Hur kul de hade. Jag har aldrig så kul.

Jag säger Förlåt ofta. Även om nån knuffar mig. Vissa människor har frågat varför. Jag ska förklara de nu. Jag säger Förlåt så ofta för att jag vill att bli förlåten förcen stor och dålig sak jag gjorde och istället för att vara lite modig och erkänna det och säga förlåt för det sp söger jag förlåt för massa småskit så att det tillslut ska väga upp för den stora dåliga saken. Och för att allt är mitt fel. För ingen annan ska skylla på sig själv.

Idag grät jag. Första gången på länge. Dock i skolan. Men ingen såg, förutom kanske min nya lärare. Eller hon hörde, mitt försök att inte låta alls gick väl sådär. Hon fråga hur jag mådde därborta från katedern. Jag svara bra/jättebra. Hur kunde hon trott mig? Hon kanske hatar mig. Tänk om jag blrjar bli mobbad av henne. Jag skulle inte klara det. Tankebilderna är för jobbiga. Men jag grät i alla fall. Varför? För att en kompis låtsades att hon skämta men egentligen mena hon nog det. Hon sa delvis gråt! flertal gånger. Så jag gjorde som hon sa. Lydig är väl min enda bra talang. Men som tur såg hon inte mina tårar. Jag tror hon kommer stjäla min ena bösta vän. Vilken decha vou. Jag ska inte vara med henne. Men inte igga. Då kommer hon snacka skit. Jag klarar inte av tanken om det hon sa. Jag klarar det inte. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte! JAG ORKAR INTE!! Nästa gång hon säger gråt! eller bågot sådant ska jag säga : Jag kan ta självmord också. Nej. Jag skulle inte säga det. Hon skulle kanske snacka skit då. Kommer jag må såhär hela tonåren? Jag kommer inte klara det. Inte alls. Aldrig. Hjälp.