Idag grät jag. Första gången på länge. Dock i skolan. Men ingen såg, förutom kanske min nya lärare. Eller hon hörde, mitt försök att inte låta alls gick väl sådär. Hon fråga hur jag mådde därborta från katedern. Jag svara bra/jättebra. Hur kunde hon trott mig? Hon kanske hatar mig. Tänk om jag blrjar bli mobbad av henne. Jag skulle inte klara det. Tankebilderna är för jobbiga. Men jag grät i alla fall. Varför? För att en kompis låtsades att hon skämta men egentligen mena hon nog det. Hon sa delvis gråt! flertal gånger. Så jag gjorde som hon sa. Lydig är väl min enda bra talang. Men som tur såg hon inte mina tårar. Jag tror hon kommer stjäla min ena bösta vän. Vilken decha vou. Jag ska inte vara med henne. Men inte igga. Då kommer hon snacka skit. Jag klarar inte av tanken om det hon sa. Jag klarar det inte. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte! JAG ORKAR INTE!! Nästa gång hon säger gråt! eller bågot sådant ska jag säga : Jag kan ta självmord också. Nej. Jag skulle inte säga det. Hon skulle kanske snacka skit då. Kommer jag må såhär hela tonåren? Jag kommer inte klara det. Inte alls. Aldrig. Hjälp.